Korrosion armering

Betong är i sig ett väldigt bra korrosionsskydd. Genom sitt höga pH-värde passiveras stål som är ingjuten i betong. Detta ända tills armeringen utsätts för korrosion. Det gör den på grund av inträngande klorider som bryter ner passivskiktet. Eftersom korrosionsprodukterna har en större volym än stål, börjar betongen att spjälkas, vilket i förlängningen kan få armeringen att kollapsa. 

Korrosion av armering sker när en elektrokemisk process som uppstår i samband med att armeringen utsätts för specifika miljöförhållande. Havsvatten hos bropelare, kajer och kylvattenvägar, vägsalt som bilar sprider på vägbanor och i parkeringsgarage, eller klorerat vatten i badhus, är exempel på problematiska miljöer. När sedan armeringen exponeras för luft, får syret i luften fritt tillträde, vilket får korrosionen att accelerera samtidigt som betongens pH-värde sjunker. 

Andra orsaker till förkortad livslängd på armering är frostskador och mekaniska skador som kan frilägga armeringen (båt som kör in i kaj, eller bil mot bro). Traditionella reparationer där man lagar skador på en gammal betongkonstruktion med ny betong, kan accelerera korrosionen på armeringen då den nya betongen ger ett högt pH-värde och den gamla ett lågt. 

För att inte ny korrosion ska underminera lagningen är det därför nödvändigt att ta bort all kloridförorenad betong kring reparationen.